Jag har slitit mig loss från kättingarna som hållit mig nere.
Kan äntligen lyfta min armar och ben, kan gå, kan gå vidare nu,
tror jag. Även om man så släpas vidare efter marken så tar jag mig fortfarande framåt, bara en tidsfråga innan jag kan flyga igen, hoppas jag.
Åt helvete med dig! Nu klarar jag mig själv!
Eller så är det bara för att jag inte är bakis sen nyår längre. Men it feels frikkin' g-oood! Nu kan jag nog börja om på nytt, och det beror inte på att det är ett nytt år, det beror bara på att tiden har gått! Boooyah!
Nu är det bara att sitta och hoppas på att den här känslan håller sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Har du något att säga, så säg det!