Vägen mot renaste tvål

Som en tunga lekandes upp för hennes lår, som en hand slitandes i hennes hår, Umeå vart tog jag vägen.

Din gamla vana av T-röd, magnecyl och färger av akryl i sennatten, målandes i sorg och suktan. Ja du ska gå i dina fäders spår, deras ämbete är ditt ämbete, dina egna drömmar ska helst bli försummade i billig alkohol och av en ren ovilja av stål. Du ska gå till apatifabriken varje dag för att låta dem våldta ditt sinne ända tills att du går vilse i viljan av att vara, vare sig det gäller rockstjärna, konstnär eller vacker rik och pompös, det är något du skall skolas till att glömma.


Trenne figurer sitter i solsken och sämja längsmed kajen vid umeälven och fiskar varken utan metspö eller krok, de ska nämligen dra till med fest ikväll. Den ena av de två andras syn på hur den perfekta festen är skiljer sig ganska hårt åt, det handlar för mestadels om en konkret massa av fjortisar, med det vill säga rumpa, medans en av de två andras syn på den perfekta festen skulle vara att det flödade öl ur vattenkranarna. Men vad har den den andra
av de två andras för syn på den perfekta festen då, jo, hans uppfattning av hur den perfekta festen skulle vara vore att kärleken och lyckan skulle stå alla bi, men eftersom att fjortisar var det mest uppnåeliga saken att skaffa till festen, så fick de två andra helt enkelt hjälpa den ena att hitta fjortisar till festen, för vad de vill ha tycks vara ouppnåeligt, må kåtheten stå den kåte bi.

I ungefär samtid som de trenne söker rumpa dånar musik från Sf-parken, det är The Languid Cunts som spelar och de är skitdåliga, musiken de spelar och sjunger är lika osmaklig som en spya gjord utav Kalles-kaviar och förgången leverpastej. Men de drar ju ändock en sådan publik med deras knullfittmusik. Att The Languid Cunts drar just en sådan publik agiterar tre åhörare som sitter vid kajen och glor, för samtliga av de tre har ha haft drömmar om sådant, men de har alla fått höra " rockstjärneri är inget för dig, läkare är vad du vill bli" bortifrån sina fromma fäder. Nu var det enda de hade sex och våld istället för sex våld och musik, kul kul inte sant men inget intressant.

Det som särskiljde en från de trenne var att han inte givit upp sin fred, sin kärlek och sina drömmar om musik, det vackraste han visste var den sköna musiken, dennes namn var Alrik den allhärskande.

Man kan beskriva Alrik som en salig blandning av " je ba lugn" och gemytlighet, lika jovialisk som självaste tomten, men han besatt även en slags sorgsenhet, en uppgivenhet, det var så mycket mer än allt det lungna
han besatte. Alrik törstade efter en kvinna lika het som Dantes inferno, lika god som trocadero.

Festen var förlöpt, mången nöjda sällsamma själar och druckna vardagligt
vanliga individer var det efter ett kvällsragg i sköna soffan. Alrik var tidigt
hemma från festen, han satt och målade, tänkte på allt det fina som inte fanns, grät som bara en katt skulle kunna ses gråta. Han dricker ur en en karaff med tvål och död i all sin flärd som tar han på en sinnesfärd, hejdå dumma värld.



Skrivet av: Ludvig Söderström

hehehe...

Varför hatar jag världen just nu. Vill bara sitta inne och typ isolera mig men ändå inte. Tog till och med bort mitt apberget. Men det var nog för att jag var känslosam vid det tillfället.. Tog det väldigt hårt det du sa. Nu ska jag tillägna mitt liv åt WoW tills någon annan vill något annorlunda. Kommer förmodligen inte hända.. men då har jag ju trottsallt wow.