Så ett frö i mitt hjärta, vattna det med kärlek och visdom.så kommer kanske jag också,en vacker dag, växa och lära mig att tänka rätt.
kunna känna medömkan utan att tänka på mig själv. Men just nu är jag ofruktbar jord, hur kan något så stort och betydelsefullt växa ur något så omoget, en planta vissnar snabbt, men det är ju som sagt alltid något som måste dö för att skapa något som kallas kontrast.
skillnad mellan vänskap och kärlek, olikheten mellan att älska och vara kär. Ge mig näring så att kanske jag också överlever vintern, allt bara vissnar, det var mitt ansvar.
Jag kommer nog att frysa ihjäl...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Har du något att säga, så säg det!